tisdag 11 oktober 2011

Vägen mot min familj

Hej världen!

Hur börjar man skriva ett nytt kapitel i ens liv? Hur presenterar jag mig när man inte är på topp? Ingen aning.. så jag bara skriver... kommer till fullo utnyttja det faktum att jag är anonym och kan därefter var tokärlig och berätta allt och inte behöva tänka på sociala normer.

Jag är 33 år och har varit med min man i snart 14 år. Vi gifte oss för 2 år sedan om bor i radhus med våra två underbara hundar. Vi har väntat med att skaffa barn av flera skäl. Studier, jobb men framför allt av anledningen att vi båda kraschade psykiskt för 6 år sedan och gått i terapi och ätit antidepressiva sedan dess. Vi ligger nu båda på låg dos och jag tror inte någon som möter oss tror detta. Men vi har både rätt skitiga uppväxter, även om problemen är olika. Min är dock lite värre och sliter fortfarande som ett djur i terapi.

Men barnlängtan blommade upp för 2 år sedan på riktigt och vi sloppade p-pillrernan för 1,5 år sedan.
Första gången jag trodde att jag blev med barn och sedan fick mensen, var jag helt oförberedd på min reaktion. Känslokrasch åt alla håll. Sedan kissade jag på pinnar till höger och vänster. dock var min cykel 7 veckor så det blev satans dyrt med ägglossningsprover som jag köpte på apoteket. Senare upptäckte jag Testlagret.se och då blev det billigare

Nu är min cykel 28 dagar på pricken, men verkade ha problem med ägglossning, tog massa blodprover och fick en cykel med pergo. Tillslut tog min doktor ett annat blodprov och det visade på låg äggproduktion (eller nåt sånt) och för 3 veckor sedan fick vi beskedet att vi ska börja med IVF. Vi har nu väntat på besked om min mans spermaprov och allt jag kan om IVF har jag läst på nätet, bloggar mm. Doktorn sa att vi måste skynda oss, vilket ju drar igång ett gäng scenarior...
- kan vi överhuvudtaget få egna barn
- Om vi får ett, kan vi få syskon
- Adoption
- Spermadontar/äggdonator??

Jag tror det jobbigaste är att man inte har någon som helst kontroll överhuvudtaget....

Men jag kan inte bara gå och vänta så jag har börjat på akupunktur hos en ascool gammal kinesisk tant som ger mig massa roliga order
- Inga morötter (min mjälte var visst obalanserard?!?!)
- Gnugga 10 gånger med tandborste mellan fingrarna
- Massrea lillfingrarna 30 sek per dag
- Proppa i mig massa kinesiska örter som jag aldrig hört talas om
- Sedan är det akupunkturbehandling, värmebehandling och koppar

Det är självklart en enorm sorg att inte kunna bara få älska med sin man och det blir ett barn, men jag har landat lite och det känns bättre nu. Förbereder mig mentalt på en berg och dalbana, men det är jag van vid :)

Är för närvarande arbetslös efter att jag sa upp mig i juni efter jag bytte jobb i feb. Har varit en framgångsrik chef, men hamnade hos en psykopat som drev ett företag och det bara gick inte. Bad om att bli uppsagd och har varit ledig i 3,5 mån... helt ärligt- det är sååå skönt. Jag skulle helst börja jobba nu, men behövde verkligen en break efter att ha jobbat typ 50 h veckor i 4 år...

det var en början, och hoppas med alla böner, hållna tummar och allt som ger tur att vi får vår familj tillslut... vi har mycket kärlek att ge och mycket bus att lära ut...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar